Befäl & soldater
Bemanningen i skansen varierade efter behov beroende på hotbilden. Som mest hade skansen 600 man förlagda i läger. Tidvis under sexton- och sjuttonhundratalen kunde skansen behöva ha en operativ styrka som gjorde skansen funktionsduglig för sitt uppdrag.
De som, utöver platsledningen ansågs behövliga då var följande:
Batteribefälhavare: 1
Avdelningschefer: 3
Underofficerare: 6
Fältskär (läkare): 1
Servis (8 per pjäs): 48
Trumpetare: 1
Kuskar: 39
Hovslagare: 1
Sadelmakare: 1
Träarbetare: 1
Reserv: 9
Fortifikationsofficer Berg von Linde
Överste Otto Adrian Berg von Linde, 1711-1768, sändes som fortifikationsofficer i augusti 1743 till Långå för att sätta skansen i stridbart skick och inspektera gränserna i Härjedalen-Jämtland mot Norge.
Han blev adlad år 1751, åtta år efter arbetet i Långå.
Se motivet i vapensköldens övre fält som han naturligtvis själv bestämt. Det finns anledning att anta att han inspirerats av uppdraget i Långå, att ge lejonet fördel genom uppsikt över fjällen mot en hotande granne i väster. Hans huvudsakliga uppdrag illustreras av vapensköldens övre del. Den kan beskådas i Riddarhuset i Stockholm.
Specialister byggde skansen
Att bygga och sedan underhålla en försvarsanläggning som Långå Skans krävde många skickliga specialister alltifrån de som planerade, beräknade, konstruerade, ritade, byggde, underhöll till de som satte anläggningen i funktionsduglig beredskap. Den aktuella hotbilden avgjorde slutligen vad som skulle tillfogas för att Långå Skans skulle kunna stå emot ett anfall från väster och därmed försvara landet och territoriet öster om Långå. Det svenska inlandet.
Behovet att försvara Sverige från anfall västerifrån var som senast aktuellt bara för ett åttiotal år sedan, när Hitlers tyska trupper ockuperat Norge i linje med nazisternas avsikt att behärska världen. Då byggdes ett flertal skansar, bland annat i Tänndalen och vid Saxvall, en trång passage strax väster om Långå med barrikader vid gamla vägbron (väg 84) och möjligheter att spränga bron för att hindra genomfart. I samband med att den gamla bron ersattes på 1960-talet anlades en befästning på dess södra sida. Anläggningen är tagen ur bruk.
Sexton- och sjuttonhundratalets svenska krigsmakt hade utvecklats till en av de starkaste i Europa. Dåtidens högteknologi byggde på både inhemska och importerade kunskaper. Tekniskt kunniga och erfarna hantverkare rekryterades till kungarnas investeringar i rustning av stridbara arméer och funktionsdugliga försvarsanläggningar. Meningen med en stark armé och andra tillhörande krafter har utvecklats till att idag utgöra en av hörnpelarna för Sveriges frihet och självständighet som neutral nation.