Historiska byggnader
De byggnader som finns på kartan har troligen även funnits i verkligheten. När skansen upphörde som del i försvaret i början av 1800-talet såldes byggnaderna. Eftersom de var timrade var de lätta att montera ned och fraktas för uppsättning på annat håll. Enstaka objekt kan spåras, oftast lador eller förråd. Infarten i bildens högra del är försedd med en kavelbro som består av rundstockar. Eventuellt kan den ha varit rörlig och möjlig att hissa upp helt eller delvis. Vägens sträckning mot Hede är intressant då den löper längs strandbrinken. Rester av vägen kan skönjas än idag.
Hela området städades av när verksamheten avvecklades och inget lämnades kvar. Materiel i form av vapen och vissa redskap fördes till verksamheter som pågick på annat håll.
I arkiven finns ett antal ritningar och kartor som illustrerar ambitioner, tankegångar, planer och anvisningar för hela försvarsanläggningen och dess tänkta funktioner. Dessa kan tydas som att det blev en modern anläggning i linje med dåtidens kunskaper om fortifikation.
Donjon, tornbyggnad för försvar men även logement, alltså bostad, med skottgluggar i de två nedersta och skyttevärn i den översta för sista motståndet. Kärntornet var tänkt att fungera som befästning inne i skansen men även som slutvärn och sista hopp och möjlighet att försvara sig med gevärseld.
Ritning för Långå Skans av arkitekten Dahlberg, men idén blev troligen aldrig genomförd.
Ritningar från Armémuseum
Den nya fortifikationsordningen
Den nya fortifikationsordning som antogs 1653 av Drottning Kristina, året innan hon abdikerade, är grunden för den inriktning av försvaret som ledde till ett omfattande system med skansar. Fortifikationsordningen utvecklades i flera steg åren 1658, 1666 och 1695.
Den första anlagda skansen i Långå hör till den ordningen och den nuvarande från 1700 har sitt ursprung i den försvarspolitiken.
Fortifikationen hörde till artilleriet med byggmästare, militär- och fältingenjörer som byggde och underhöll befästningarna. Fortifikationen fick status som självständig enhet år 1641 och finns än idag i form av Fortifikationsverket.